Jag tänkte bara skriva att jag är stolt ägare till ett par sällsynta skor;
De är alltså ett par Adidas Superstar II, Stormtrooper. Underbart nördig sko med subtil design!
-Lagt upp bild på skor: check!
torsdag 30 september 2010
De första stegen (2)
Funderingar kring bloggande:
Man bör skriva personligt men inte privat. Det är få som tycker att det är kul att läsa om någon som mår skit varje dag och inte heller om någon som bara är glad hela tiden. Att skriva om privata inköp så som skor går dock bra, med viss måttlighet i sina känsloutsvävningar.
Man bör vara lite arg på saker, men inte för arg och inte för ofta. Man bör även vara väldigt glad för saker. Ha ett balanserat känsloliv i sin text med andra ord.
Man bör använda språket på ett sätt som är korrekt och lite över genomsnittet. Inte för avancerade ord, ty då blifva det trist att läsa, måttligt användande av leetspeak som OMG, FFS, WTF osv...
Man bör vara produktiv i någon mening. Det kan vara att man håller på med någon typ av konst, gillar second hand prylar eller liknande. Saker som passar sig bra att lägga upp bilder på och skriva om(inköp t.ex skor återigen). Politik är också en bra aktivitet, men om man vill nå en stor läsekrets så bör man inte vara för radikal åt något håll. Att vara sund och skriva om nyttigheter kan fungera, det får dock ej gå till överdrift så att man framstår som manisk. Man kan även bara vara snygg, men det är inte alltid så lätt att ordna.
Man bör också vara produktiv när det kommer till att skriva på bloggen. Kanske inte riktigt varje dag utan snarare varannan. Varva korta och längre inlägg så att det inte blir förutsägbart. Vidare kan det vara bra om det finns någon röd tråd mellan olika inlägg så att det känns värt att backa och läsa tidigare poster.
Ja.. det är mycket man bör. Och det övergripande verkar vara en slags måttlighet klädd i oförutsägbarhet. Ungefär som det enligt många normer är bra att vara i vardagen.
Ungefär som något som jag aldrig...riktigt känt att jag behärskat. Men det är nog tur, det.
Man bör skriva personligt men inte privat. Det är få som tycker att det är kul att läsa om någon som mår skit varje dag och inte heller om någon som bara är glad hela tiden. Att skriva om privata inköp så som skor går dock bra, med viss måttlighet i sina känsloutsvävningar.
Man bör vara lite arg på saker, men inte för arg och inte för ofta. Man bör även vara väldigt glad för saker. Ha ett balanserat känsloliv i sin text med andra ord.
Man bör använda språket på ett sätt som är korrekt och lite över genomsnittet. Inte för avancerade ord, ty då blifva det trist att läsa, måttligt användande av leetspeak som OMG, FFS, WTF osv...
Man bör vara produktiv i någon mening. Det kan vara att man håller på med någon typ av konst, gillar second hand prylar eller liknande. Saker som passar sig bra att lägga upp bilder på och skriva om(inköp t.ex skor återigen). Politik är också en bra aktivitet, men om man vill nå en stor läsekrets så bör man inte vara för radikal åt något håll. Att vara sund och skriva om nyttigheter kan fungera, det får dock ej gå till överdrift så att man framstår som manisk. Man kan även bara vara snygg, men det är inte alltid så lätt att ordna.
Man bör också vara produktiv när det kommer till att skriva på bloggen. Kanske inte riktigt varje dag utan snarare varannan. Varva korta och längre inlägg så att det inte blir förutsägbart. Vidare kan det vara bra om det finns någon röd tråd mellan olika inlägg så att det känns värt att backa och läsa tidigare poster.
Ja.. det är mycket man bör. Och det övergripande verkar vara en slags måttlighet klädd i oförutsägbarhet. Ungefär som det enligt många normer är bra att vara i vardagen.
Ungefär som något som jag aldrig...riktigt känt att jag behärskat. Men det är nog tur, det.
måndag 27 september 2010
De första stegen (1)
Jag tänkte att jag skulle inleda denna resa med att lägga upp lite saker som gör mig glad.
Youtube gör mig i allmänhet glad, förutom när jag snubblar på filmer där 11-åringar leker Paris Hilton.
Då blir jag rädd.
Hur som helst... Här är en fin, nördig gitarrlåt av och med en skön snubbe:
Sen kan jag inte låta bli att ta med det här härliga klippet som inkluderar norrmän:
Youtube gör mig i allmänhet glad, förutom när jag snubblar på filmer där 11-åringar leker Paris Hilton.
Då blir jag rädd.
Hur som helst... Här är en fin, nördig gitarrlåt av och med en skön snubbe:
Sen kan jag inte låta bli att ta med det här härliga klippet som inkluderar norrmän:
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)